Just nu
Tar ödet mig inte dit jag vill
Jag följer en väg som bär mig längre bort
Just nu
Tampas jag med känslor hit och dit
Kanske jag en dag kan se allt riktigt klart
Men nånstans inombords är jag nog rätt stolt
Att jag klarar av många saker som jag tycker är svårt
Jag håller huvudet högt så gott det går
När jag tar mig genom eld och dunklets vrår
Just nu
Är bara någonting i tiden vi lever
För vissa är det en evighet som styr
Just nu
Finner jag mig själv någon gång
Kanske, kanske tar det en evighet